Navigation

2022

God fortsättning på det Nya...

"Friden i mig är obegränsad, Glädjen i mig är evig, Min Tacksamhet är konstant och Ingenting utanför mig kan oroa eller göra mig rädd, Jag är fylld av varsamhet och omsluten av Kärlek." Ur en Kurs i Mirakel

Som jag nämnt tidigare i mina "mailutskick" har jag tagit en paus från mina åtaganden... tillsvidare.

Däremot har jag planer på att bli mer aktiv här på min hemsida. Lägga ut länkar till det som är värdefullt för oss alla i vår längtan efter ett medvetet förhållningssätt till oss själva och till det som sker i världen just nu. Både nära och långt borta. Rädslans makt har ett starkt grepp om mäniskan världen över... med "pandemin" som grund för detta.

Det händer inte bara svåra "saker" i världen. Även för mig personligen har "gammal smärta" gjort sig påmind. Händelser som där och då var alldeles för svårt att hantera. Jag la locket på... för att fokusera på min familj och min försörjning. Nu låter jag känslorna få finnas och ger mig tid för rening och transformation. "Gåvan" till detta kom helt oväntat till mig den 7 okt förra året.

Fick då ett brev från tre "halvsyskon" med ett bifogat DNA-kitt och en uppmaning att göra testet och OM det då stämde med deras DNA... skulle bli välkomnad in i deras gemenskap. Jag fullständigt häpnade. Senare briserade denna skuld/skam bubbla inom mig till en våg av smärta som varit inkapslad i över fyrtiofem år. Då när jag tvingades in i en rättslig process med min far. Ville bara träffa honom, se honom och ingenting annat. Min mor levde då och mitt enda vittne. Märkligt att ett "barn" tvingas ta ansvar i en rättslig process kring sin tillblivelse.

Min far hade skrivit på sitt "erkännande av faderskap" tre veckor före min födelse. Och om detta visste jag tidigt i livet... Hon hade sparat både kvitton på inbetalt försörjningsstöd till henne samt andra bevis på deras gemensamma "barn" samt fanns ett kvinna som var med tidigare samma kväll... och vittnade. Tingsrättens dom. Min far är min far.

Knuten i detta var rädsla. Löftet om att berätta sanningen för sin fru... infriades aldrig men "Sanningen" kommer alltid ikapp...

Och självklart har mina halvsyskon (vi är alla fyra i samma ålder... ) också farit illa i det som då hände i deras familj. Vet att dem hade det svårt. Men trots detta... bara för dem att ta del av ett domstolprotokoll!

Men vi är olika. Många väljer att "inte vilja veta" och våra skäl till detta ser olika ut... respekt för dem, men i första hand respekt för mig själv.

Intressant nog... kom deras "uppvaknande" i samband med vår kusins 100-årsdag. Och tack vare min bästa Kusin på min fars sida, som hade modet att för fjorton år sedan ta kontakt med mig via ett telefonsamtal. Då ett glädjande och känslofyllt samtal för oss båda. All kärlek till min älskade Kusin V.

Därefter har jag vid flera tillfällen besökt min fars födelsegård... och träffat många helt fantastiska släktingar... och vet att mina rötter finns bland Skogssamerna i norrbotten. Ett utsatt folk på den tiden... men varur min Kraft nu har sin härstamning sedan urminnes tider...

En spännande livshistoria jag vill dela vidare...